Jag har hört att pedagogik ska vara bra, jag använder också ordet flitigt när jag pratar om skruttens förskola, för jag gillar den, pedagogiken alltså, som de använder. För mitt barn ät den väl anpassad.
Hemma är det ju naturligtvis svårare, och jag måste medge det nederlag som jag lider av. Hantera trots, jag känner mig urusel… jag talar hela tiden om för sessan att hon får bli arg, men att det ändå är si eller så. Jag säger ofta att jag förstår att hon blir arg men att det är si eller så för att… Jag har även försökt att ingå avtal med skrutten t ex: Om vi gör det här först så gör vi det där sen, är det okej? Så att det liksom finns något samspel och att denna viljestarka två-åring får vara med och bestämma. Jag försöker hitta två val på allting, som t ex, vill du somna i din säng eller mammas och pappas, båda slutar ju i att sova, men hon får känslan av att välja. Eller t ex, vill du ta på vantarna nu eller när du kommer ner till vagnen? Båda slutar ju i att vantarna åker på… bara en fråga om när. Visst, det funkar ju inte alltid, det kan ju sluta i illvrål där hon kastar sig på golvet och absolut inte ska ha vantarna alls. Men min slutsats är nog ändå att man måste försöka och man måste ha ett mål.
Mitt mål är att få ett tryggt barn som inte tystas och trycks ner. Ett barn som kan lite på omvärlden och som också får visa prov på egna ideér och tankar. Jag vill att min dotter ska få känna, känna kärlek, känna ilska, känna frustration, känna rättvisa, känna trygghet, känna respekt, känna att det finns en väg till överenskommelse.
Jag kommer aldrig neka skrutten att få rätt om hon kan argumentera för sin sak och därmed få mig att öppna ögonen och förstå.
Skrutten börjar gilla böcker, det tycker jag är bra. Jag läste själv väldigt mycket som barn, nu hinenr jag knappt. Men den värld som barn får tillgång till genom böcker utvecklar alla deras sinnen.
När skruttis fyllde år fick hon två böcker av sin faster och V, de böckerna gillar sessan att läsa nu. Så himlans skoj!
Nä, slutfunderat och osammanhängande babblat.
End