Den här helgen blev väldigt lugn.
Vi har ju målat om i hallen, jag är faktiskt inte nöjd alls, ser ut som om en dagisunge målat där, jag fattar inte vad det är med mig. Jag tror att jag kan massor med saker. Men jag kan ingenting. Absolut ingenting. Jaja, imorgon blir det en hink färg till, sista lagret på väggarna och sen ett lager på taket.
Vi var på middag hos mamma och pappa idag. Det var väldigt mysigt. Min mamma är lite konstig och man blir lätt trött på henne, men det är ju ändå min mamma och pappa. Mitt ex ville aldrig åka och hälsa på mina föräldrar, det räknades aldrig in i våran fritid och när jag åkte så ”hette” det att det var helt okej, men sen var han skitsur över att jag åkt när jag kom hem och snackade bara skit om mina föräldrar. Det är sånt som sätter sig på minnet.
Vi har tvättat ikväll, skönt att ha det gjort, har man massor med kläder att välja mellan.
Känner att helgen bara flög iväg, kändes inte ens som helg. Jag är bara så himla stressad, vet inte varför. Jag bara är sån, född hispig. Jag hatar det, leder allt till bråk och låg självkänsla. Triggar mig själv till att vara perfekt, nåt som jag aldrig kommer bli på någonting. När jag sen inser att jag inte är perfekt, inte ens bra så blir jag stressad att bli det. Jag känner mig stressad att få allt att flyta. Så himla stressad över att pendla och så. T tycker ju såklart att jag stressar upp mig i onödan och det tycker ju mitt förnuftiga jag också, men man kan ju inte rå för att man är en sån person som har lätt för att stressa upp sig? Vad ska jag göra? Jag kan ju inte ändra på den jag är? Jag kan ju inte börja äta nå piller osm dämpar stressen och pulsen, då blir ju det fel också.
Snart tar minnet på den här bloggen slut, helt värdelöst, så då får jag byta till min andra blogg:
Ska väl fixa med det så småningom, när jag skaffade den här var det ju för att slippa byta blogg hela tiden, men jag missade ju den där lilla petitessen om utrymmespolicy. Jaja… så kan det gå!
See ya